Sommaren 1916, medan första världskriget rasade som värst ute i Europa, blev även Olmen inblandad i krigshändelserna. Tyskarna hade förklarat det oinskränkta u-båtskriget, och ute i Bottenhavet härjade u-båtar, som sänkte allt i sin väg. Även neutrala länders fartyg drabbades. Den 3 augusti sprängdes ångaren S/S Commerce utanför Bålsön och besättningen tvingades i livbåtarna. Så småningom sattes de skeppsbrutna i land på Olmen. Om dessa dramatiska händelser har Göran Nilsson skrivit på  webbplatsen Eagledivers:

”S/S Commerce ingår i vad jag brukar kalla Gävles Ubåtsmassaker . På ett par timmar i augusti 1916 sänkte en och samma ubåt åtminstånde 2 st ångare och en brigg. Dom inblandade är S/S Bror Oskar , S/S Värmland och Briggen Vera . Dessa har jag skrivit om och finns på mina sidor. Dessutom sänktes ytterligare 2 st ångare, däribland S/S Commerce. Om det var samma ubåt vet jag för närvarande inte. Det som gör det hela än mer spännande för oss dykare är att inget av de inblandade fartygen har hittats Ångaren Commerce ägdes av rederi Werner Lundqvist i Göteborg och var på 440 reg.ton. Hon hade i slutet av juli 1916 varit i Sundsvall och lastat 260 standards trä och med full last var hon på väg till Leith i England. Resan gick bra tills man kom i höjd med Hudiksvall. 7 distansminuter utanför Bålsön blev S/S Commerce med kapten Birger Lörqvist, klockan 21; 30 på torsdagen den 3 augusti 1916 afton prejad av en tysk ubåt som sköt 1 prejningsskott. Ombord på Commerce stoppade man genast maskin och överlämnade papperna till den tyska befälhavaren, som förklarade att ångaren omedelbart skulle sänkas. Kapten Lörqvist protesterade och frågade med vilken rätt ubåten tänkte sänkte Commerce, och begärde att få se ubåtens order. Befälhavaren på ubåten visade då en bok som innehöll en förteckning på last som räknades som fria, dels relativa och dels absolut kontraband. Plank och battens som ju var Commerces last var enligt boken att räkna som relativa kontraband, men befälhavaren på ubåten menade att fartyg med sådan last skulle sänkas. Kapten Lörqvist påpekade då att han gjort flera resor med liknande last och många gånger blivit stoppad av både ubåtar och torpedbåtar men fått passera. På detta svarade tysken ”att dessa båtars befälhavare ej förstått sin sak”. Då erbjöd sig Lörqvist att gå till tysk hamn med eller utan prisbesättning för att få saken prövad, men detta avslogs av befälhavaren. Däremot höll ubåtens andre man med kapten Lörqvist men han tystades bryskt ned av befälhavaren. Då Lörqvist insåg att alla övertalningsförsök var lönlösa bad han att få ett kvitto på att Commerce sänkts och begärde även att få tillbaka sina papper av tyskarna. Men han blev åter nekad. Då fanns inget att göra än att återvända till Commerce. Besättningen beordrades gå i livbåtarna, varpå manskap ( en officer och två matroser ) från ubåten sattes ombord. Dom placerade ut bomber och sprängämnen i förpiken samt i maskinrummet. Innan besättningen gick i båtarna beordrades dom att öppna bottenventilerna och kapa alla däcClastsurrningar och kasta alla stöttor överbord. När tyskarna lämnade Commerce tog dom vad dom ville ha av vad som fanns ombord. Dessutom tog den tyska officern den svenska flaggan med sig ombord på ubåten.Klockan var vid det här laget 21; 55. Efter ett par minuter sprängdes S/S Commerce och sjönk. Den plats där ångaren sänktes är belägen ungefär 4 distansminuter utanför den svenska 3-milsgränsen. När besättningen på 14 man suttit i livbåtarna en stund, uppenbarade sig Brantevikskonerten Betty som tog ombord besättningen från Commerce. Bettys kapten Olsson beslutade att gå in till Olmen vid inloppet till Hudiksvall med dom skeppsbrutna. Efter att ha vilat ut på Olmen blev man transporterad av lokalbefolkningen till Hudiksvall dit man anlände på fredagskvällen. Till lotskontoret i Hudiksvall kom rapporter att vraket efter Commerce inte sjunkit helt, utan drev omkring cirka 10 distansminuter östsydöst om Horns udde och utgjorde en fara för sjöfarten. En undersökning konstaterade också detta, S/S Commerce flöt i farleden med stäven ovanför vattnet. Lördagen den 5 augusti gick bärgningsångaren Herakles ut från Söderhamn till Horns udde, där vraket efter Commerce varit synligt. Då fara för sjöfarten förelåg måste man antingen bärga eller spränga henne. Man kunde dock inte hitta henne och då mörkret tilltog gav man upp. Man antog att Commerce sjunkit eller sprängts. Det visade sig vara ett riktigt antagande, då den svenska kanonbåten Clas Uggla sprängt henne under lördagsförmiddagen. Sänkningen av S/S Commerce orsakade en febril aktivitet på utrikesdepartementet som på lördagen telegraferade till Sveriges minister i Berlin, och beordrade honom att omedelbart gå i författning om anskaffande av upplysningar hos tyska regeringen angående orsaken till ångarens sänkning. Det bör i detta sammanhang erinras att genom en överenskommelse mellan svenska och tyska regeringarna av år 1914 blev den svenska exporten av sådana trävaror som plank, brädor och battens förklarad fri, mot det att den svenska regeringen tillät hästexport till Tyskland. Sänkningen av S/S Commerce innebar sålunda ett öppet och påtagligt avtalsbrott från tyskarnas sida. Det visades sig senare att tyskarna erkände sitt misstag och betalade ut full ersättning för Commerce precis som man gjorde med Briggen Vera som jag skrivit om tidigare.”