Olmens historia är intimt förknippad med fisk och fiske, framför allt efter strömming, som under århundraden var basföda på svenska matbord. Men vilka var de första fiskare som slog sig ner på öarna, varifrån kom de, och när skedde det? Om dessa frågor har förvånansvärt lite varit känt. Enligt en muntlig tradition som återberättades på Olmen så sent som under 1970-talet skulle de det första fiskeläget ha legat vid dagens ”Gammelhamn” på östsidan av Idenorsolmen och uppförts av s.k. Gävlefiskare.
Gävlefiskare är egentligen ett samlingsnamn för fiskande borgare från Gävle, Norrtälje, Uppsala, Enköping och Strängnäs och även för människor från kustområden i Gästrikland och Uppland. Från början av 1500-talet gjorde de säsongsvisa fiskefärder långt upp längs norrlandskusten och anlade så småningom ett pärlband av fiskelägen. Deras nordligaste bosättning låg utanför Husum i norra Ångermanland. I Hudiksvalls skärgård har gävlefiskare funnits på Agön, Kuggörarna och Bålsön.
Mot uppgiften att även Olmen skulle ha befolkats av gävlefiskare talar att någon gävlebohamn på öarna inte omnämns i de samtida uppteckningar om gävlefiskarnas färder som finns bevarade. Dessutom vet vi faktiskt något om vilka som fiskade på Olmen under 1700-talets första hälft. På en detaljerad karta från 1747 över skärgården mellan Hornslandet och Enånger finns antecknat: ”Idnors Ålmen, är socknens samfälte holme, socknemännen ligga här uti skjöte fiske, wissa tider om sommaren.” Platsen som denna kommentar hänvisar till är just Gammelhamnen. Kartan återger t.o.m. den numera uppgrundade hamnbassängen med stor tydlighet.
Samma karta har också intressanta upplysningar att lämna om Tunaolmen: ”Tuna Ålmen, socknens samfälte hjälpe skog, och strömming-fiske läge.” På kartan återfinns hussymboler vid dagens fiskehamn och ordet ”Fiskeläge” är tydligt utskrivet. De båda fiskelägena på Olmarna tycks alltså åtminstone på 1740-talet ha varit samtidigt i bruk, och bebotts av säsongsfiskande bönder från kustsocknarna Hälsingtuna och Idenor som drygade ut åkrarnas magra skörd med strömming. Att boföra eller ”boa”, flytta ut till öarna tidigt på våren med familj, bohag och husdjur, var för övrigt en tradition som bestod långt fram i tiden. Så sent som på 1930-talet betades Olmen av kor och getter under sommarhalvåret.
Hudiksvallsprosten Olof Johan Broman berättar i sitt stora verk “Glysisvallur” från 1700-talets första hälft att fiskehamnen på Idenorsolmen vid denna tid hade 12 eller 13 sjöbodar, “som i forna tider varit brukeliga av åtskilliga Tunabor även av en eller annan Hudiksvalls borgare. Men nu äro ganska få som där vistas. De som länge där fiskat hava, äro vordne nödsakade flytta bodarna längre ut åt stranden 2 eller 3 resor emedan hamnen varder grundare”. Formuleringen kan tyda på att hamnen redan då var på väg att överges på grund av landhöjningen.
Det finns dock ytterligare ett kartmaterial som kan hjälpa till att belysa frågan om fisket på Olmen – redan under första halvan av 1600-talet. Att detta material existerar kan vi tacka Anders Börjesson Gadd för. Gadd, som var bosatt i byn Borg, Norrala, utsågs till lantmätare i Hudiksvalls län från år 1650 och har bl.a. efterlämnat ett par vackra kartor över Hälsingstuna och Idenors socknar, daterade 1651 respektive 1652. Kartan från 1651, som är mest professionellt utförd, visar den första kända bilden av Olmarna. Öarnas namn är korrekt angivna, men tyvärr har kartan inget att säga i övrigt om någon bebyggelse eller fiskelägen.
1652 års karta ger däremot, trots att den är mera skissartad, tydliga besked. På just de platser där Gammelhamnen på Idenorsolmen och dagens fiskeläge på Tunaolmen är belägna har kartan markeringar för bebyggelse. Dessutom finns ordet ”Fiskläge” utskrivet på båda ställena. Anders Börjesson Gadds karta ger alltså klara belägg för att det har funnits en fastare bebyggelse, relaterad till fiske, på Olmarna åtminstone sedan mitten av 1600-talet. Eftersom byggnaderna knappast kan ha uppförts över en natt är det rimligt att anta att människor första gången har slagit sig ner här senast under 1630- eller 1640-talen, vilket skulle ge Olmen en historia på nära 400 år.
Det är en kvalificerad gissning att Olmens första bebyggelse hänger samman med den starka expansionsperioden i slutet av 1500-talet och början av 1600-talet, då fyra Norrlandsstäder (Hudiksvall 1582, Härnösand 1585, Söderhamn 1620 och Sundsvall 1621) grundlades, handeln utvecklades och ett flertal fiskelägen längs kusterna kom till eller byggdes ut. Uppförandet av kapellen på Bålsön 1603 och Agön 1660 låter ana att där redan då fanns en betydande fiskarbefolkning. Även gävlefisket hade en glansperiod och de flesta av Ångermanlands fiskelägen byggdes t.ex. upp på 1600-talet av dessa fjärrfiskare från söder.
Därmed återstår frågan om det trots allt kan ha varit Gävlefiskare som var först på Olmarna. En källa samtida med Anders Börjessons Gadds kartor ger en del av svaret. I ett s.k. förmedlingsinstrument om reducerad skatt på sälfångst daterat den 9 juni 1654 uppges att “Tuna” (Hälsingtuna) socken skattade för “twådellerne af Ollmarne” och “Idenoor Sochn” betalade skatt för “1/3 deel af Ollmarne”. Detta dokument gäller säljakt och inte strömmingsfiske, men visar ändå att Olmarna var brukade av sockenmännen i Hälsingtuna och Idenor redan på 1650-talet – och förmodligen ännu tidigare eftersom dokumentet nämner “Gammal Tax”, alltså en äldre beskattning som nu minskades p.g.a. sälarna hade blivit allt färre.
Sammanfattningsvis; de skriftliga källorna talar från 1650-talet ideligen om fiskande Tuna- och Idenorsbönder på Olmarna, och en eller annan Hudiksvalls stads borgare, men visar inget spår efter några Gävlefiskare. Man kan därför relativt säkert dra slutsatsen att öarna har varit allmänningar till Hälsingtuna och Idenor i flera hundra år, och i första hand brukats av socknarnas bönder för säsongsfiske alltsedan stormaktstiden. Vad som möjligen skulle kunna kasta nytt ljus över Olmens allra äldsta historia är en arkeologisk undersökning av bebyggelseresterna och den före detta hamnbassängen vid Gammelhamnen på Idenorsolmen.
LARS ILSHAMMAR