Fiskelägena i skärgården var samhällen som låg långt från städer och annan bebyggelse inne i land. Hit ut nådde sällan någon ordningsmakt. De styrande bekymrades sig därför särskilt för hur lag och ordning skulle kunna upprätthållas på öarna. Med tiden utformades ett speciellt rättssystem för skärgårdens fiskesamhällen.

Två hamnrätter fanns i Hudiksvalls skärgård, en med säte på Bålsön för det norra hamnlaget dit Bålsön, Kuggörarna, Hölick, Olmen och Gallkon räknades. Det södra hade säte på Agön och omfattande Agön, Kråkön, Drakön och Innerstön. Hamnrätterna var specialdomstolar med anor från medeltiden och handlade mål som rörde fiskelägena och fisket, särskilt ordningsfrågor.

Magistraten i Hudiksvall, staden högsta styrande organ, tillsatte från 1600-talet och framåt hamnfogdar i de fiskelägen där stadens fiskare var verksamma, något som tyder på att särskilda hamnordningar tidigt existerade i dessa hamnar. När Agön och Bålsön donerades till staden 1602 tillkom hamnfogdar där. 1651 fick Kråkön och Innerstön hamnfogdar, och år 1710 tillsattes fogdar på Tuna– och Idenorsolmen.

Ämbetstiden för hamnfogdarna var tre år, och magistraten förmanade de nyvalda ”Att hafva noga inspektion med dem, där ligga i fisket, att allt skickeligen tillgår och där någon funnes som icke sätter deras skälige bud och befallningar, förfare med dem efter hamnskrån”.

Under senare delen av 1800-talet omvandlades denna ordning till ett system med ordningsmän, valda av stadens Fiskareförening. Som landshövdingens instruktion för ordningsmän vid Hudiksvalls stads fiskelägen från 1881 här nedanför visar var dessa ordningsmän utrustade med ganska vidsträckta befogenheter när det t.ex. gällde att göra husrannsakan och gripa misstänkta brottslingar.